Google meddelade den 30 oktober att dess första testsatellit för ett "datacenter i rymden" fungerar och att företaget har fått sitt första AI-svar från omloppsbana. Den första satelliten i projektet Project Suncatcher bär företagets egna AI-chip, TPU:er.
Vad hände?
Satelliten byggdes tillsammans med satellitföretaget Planet och nådde omloppsbana den 1 oktober med SpaceX samåkningsuppdrag Transporter-18, tillsammans med över 100 andra rymdfarkoster. Ombord finns fyra TPU:er. Efter ungefär tre veckors driftsättningstester bad ingenjörerna Gemma 4, Google DeepMinds modell som förinstallerats på satelliten, om en haiku om att vara i rymden. Svaret kom när satelliten passerade över den norska ögruppen Svalbard: "Blue marble below / Data streams in silent grace / Starlight feeds my core."
Det svåra är energin. Satelliten kan producera högst 1 kilowatt; enligt TechCrunch kan därför bara en TPU köras åt gången, cirka 20 minuter per pass. Ingenjörerna ska nu mäta hur chippen klarar temperaturväxlingar och strålning. Strålning kan orsaka bitfel i minnet, alltså tyst förstörd data. Tester på marken visade att chippen klarade sig upp till ungefär tre gånger den dos som väntas under fem år; omloppsbanan ska bekräfta det.
Varför är det viktigt?
AI-datacenter på jorden förbrukar enorma mängder el och kylvatten. I rymden är solenergin konstant och riklig. Under 2027 skickar Google upp två kraftfullare satelliter och testar laserlänkar mellan satelliter. Men målet är långsiktigt: enligt företaget kan infrastrukturen bli lönsam först på 2030-talet. Det kräver att uppskjutningskostnaderna sjunker kraftigt; enligt en Suncatcher-analys kan SpaceX behöva flyga Starship 1 600 till 1 800 gånger.
En länk till historien
Att köra datorer i rymden är ingen ny idé, men skalan har förändrats enormt. Datorn i Apollo 11, som flög till månen 1969, klarade sig med bara några kilobyte minne. Den historien berättade vi i vår artikel Apollo 11:s dator: vad betyder "4 KB minne" egentligen?.