I dag är ett minneskort mindre än en nagel och kan rymma terabyte med data. 1956 var den första hårddisken stor som ett stort kylskåp, vägde ungefär ett ton och tog emot så mycket data som ett enda högupplöst foto i dag knappt skulle rymmas på.
Den hette IBM 350 och förändrade datorhistoriens gång. För första gången kunde en dator nämligen nå lagrade data direkt, inte i ordning. När du i dag öppnar en fil eller söker i en app utan att behöva vänta har det sitt ursprung i det här jättelika skåpet.
50 skivor, 1 200 varv i minuten
Diskenheten IBM 350 presenterades i september 1956 som en del av datorsystemet IBM 305 RAMAC. Källorna går isär om exakt dag: Wikipedia anger den 14 september, medan ASME:s register över ingenjörsarv anger den 4 september. RAMAC stod för "Random Access Method of Accounting and Control", alltså "metod för bokföring och kontroll med slumpmässig åtkomst".
I enhetens hjärta fanns skivor med en beläggning av järnoxid och en diameter på 24 tum (61 cm). De flesta källor säger 50 skivor. Wikipedia skriver däremot 52 skivor, av vilkas 100 ytor användes för inspelning, så siffran kan variera beroende på hur man räknar. Skivorna roterade 1 200 varv i minuten, och en åtkomstarm gick till rätt skiva och rätt spår för att läsa data.
"Slumpmässig åtkomst" var revolutionerande för de åren. Fram till dess lästes affärsdata oftast i ordning från magnetband eller hålkort. Med IBM 350 blev det möjligt att gå direkt till den post man ville ha.
Enligt heise hade utvecklingen av projektet börjat 1952. Skivorna var staplade ovanpå varandra med bara ungefär 0,72 cm mellanrum. Att få en arm att gå till rätt punkt mellan så trångt placerade jättestora plattor som snurrade 1 200 varv i minuten och läsa data var en rejäl bedrift för 1950-talets ingenjörskonst.
3,75 MB: vad betyder "5 miljoner tecken"?
Kapaciteten hos IBM 350 presenterades som 5 miljoner tecken. Men varje tecken lagrades med 6 bitar. Räknat med dagens 8-bitars byte blir det ungefär 3,75 MB. heise lägger till en detalj till: även om den teoretiska kapaciteten ser högre ut minskade paritets- och mellanrumsbitar det användbara utrymmet, så den effektiva kapaciteten anges som ungefär 3,75 MB. Enligt heise lagrades data i 50 000 block på vardera 100 tecken.
Dataöverföringshastigheten var 8 800 tecken per sekund. Med den hastigheten kunde hela den här texten läsas på mindre än en sekund. För 1956 års näringsliv var det en stor lättnad jämfört med att hantera högar av hålkort. Skåpet var ungefär 152 cm långt, 172 cm högt och 74 cm brett.
Gaffeltruck, fraktplan och ett ton
Att flytta en så stor maskin var också ett jobb i sig. Wikipedia skriver att enheten vägde ungefär ett ton och fraktades med gaffeltruck och ofta sändes med stora fraktplan. heise anger vikten, kylsystemet inräknat, som "nästan ett ton" och påminner om fotot av en RAMAC som lastas av ett DC-7-plan på Amsterdam Schiphol 1957.
Det är det som ligger bakom de foton av "den första hårddisken som fraktas med gaffeltruck" som cirkulerar på nätet.
| IBM 350 (1956) | I dag |
|---|---|
| Ungefär 3,75 MB | Diskar som rymmer terabyte |
| Ungefär 1 ton | SSD-enheter som ryms i handflatan |
| 50 skivor på 24 tum | Ett enda litet kretskort |
| Bara att hyra | Minneskort som säljs i affären |
Ett kort men djupt spår
Den första tekniska prototypen gick i juni 1956 till Zellerbach Paper Company i San Francisco. Leveranserna av serieproducerade enheter började enligt Wikipedia i november 1957. Enligt heise upphörde tillverkningen 1961, efter att över tusen enheter tillverkats. RAMAC drogs tillbaka från marknaden helt 1969.
En maskin som vägde ett ton, bara gick att hyra och rymde några få megabyte kan i dag låta komisk. Ett enda foto taget med en telefon i dag överskrider ofta den kapaciteten. Men idén om "direkt åtkomst till data, utan ordning" ligger till grund för varje disk och varje databas vi använder i dag.
Tror du att vi om 70 år kommer att le på samma sätt åt dagens terabytediskar?