Om du vid ordet fax tänker på 90-talets kontor, de skrikiga handskakningsljuden och det rullade värmepapperet är du inte ensam. De flesta av oss lärde känna faxen som en apparat kopplad till telefonlinjen, så vi antar att den kom efter telefonen. Sanningen är den motsatta: patentet på idén togs 33 år före telefonpatentet.
Hjälten i historien är ingen ingenjör utan en urmakare.
En skotsk urmakares "elektriska tryckande telegraf"
Alexander Bain föddes 1810 i Caithness i Skottland och utbildades till urmakare. Den 27 maj 1843 fick han det brittiska patentet nummer 9745. Patentets namn låter märkligt i dag: "Electric Printing Telegraph", alltså elektrisk tryckande telegraf.
Bains påstående var djärvt. Han skrev att en kopia av vilken yta som helst av ledande och isolerande material kunde överföras på avstånd med den här metoden. Han talade alltså om att skicka en bild över en ledning. Enligt Wikipedia lyckades han 1846 i laboratorieexperiment återge grafiska tecken. Han skyddade sin idé även på andra sidan Atlanten: den 5 december 1848 fick han det amerikanska patentet nummer 5 957 med titeln "improvement in copying surfaces by electricity".
Pendlar, metallnålar och kemiskt papper
Bains system var så mekaniskt som man kan vänta sig av en urmakare. En pendel i varje ände synkroniserades med ett urverk. Meddelandet som skulle skickas bildades av metallnålar uppradade på en isolerande cylinder. En elektrisk spets svepte över nålarna rad för rad, och för varje kontakt gick pulser av ström, på och av, ut på ledningen.
På mottagarsidan fanns elektriskt känsligt papper doppat i en kemisk lösning. Där strömmen kom fram skiftade papperet färg, så att meddelandet "trycktes" om rad för rad. Grundlogiken i dagens faxar (att dela upp bilden i rader, skanna den och rita upp den på andra sidan i samma ordning) fanns redan då.
Problemet var synkroniseringen. Wikipedia noterar att Bains laboratorieuppställningar, och därefter Frederick Bakewells, som tog sitt eget patent 1848, gav bilder av dålig kvalitet, eftersom sändare och mottagare aldrig arbetade helt synkront. Bakewell visade ändå sin maskin på Stora utställningen 1851.
Den första kommersiella faxlinjen: mellan Paris och Lyon
Den som tog idén från laboratoriet till en verklig tjänst var den italienske fysikern Giovanni Caselli. Med sin "pantelegraf", utvecklad 1861, startade 1865 den första kommersiella faxtjänsten mellan Paris och Lyon. Det var, med Wikipedias ord, ungefär 11 år före uppfinningen av telefonen.
Mitt i 1860-talet var det alltså möjligt i Frankrike att skicka ett handskrivet meddelande eller en signatur över telegraflinjen till en annan stad. Då hade ännu ingen hört rösten från någon långt borta över en ledning.
Så när kom telefonen?
Alexander Graham Bells telefonpatent (amerikanskt patent nr 174 465) beviljades den 7 mars 1876. Räkningen är enkel: 1876 minus 1843, hela 33 år. Till Casellis kommersiella linje är det 11 år.
Att faxen "kopplades" till telefonen skedde mycket senare. Western Union tillkännagav skrivbordsmodellen Deskfax 1948, och Xerox lanserade 1964 LDX, som räknas som den första kommersiella faxen i modern mening. Magnafax Telecopier 1966 kunde redan anslutas till en vanlig telefonlinje och skicka en sida i brevstorlek på ungefär sex minuter.
| Då | Nu |
|---|---|
| 1843: ett patent med pendlar och kemiskt papper | E-fax från datorn |
| Fem ledningar mellan sändare och mottagare | En enda telefonlinje eller internet |
| 1966: ungefär 6 minuter per sida | Ungefär 40 sekunder per sida enligt standarden från 1980 |
Faxens långa liv
Faxens verkliga genombrott kom på 1980-talet. ITU (då CCITT) publicerade 1980 rekommendationen T.4, som banade väg för digital fax, och tiden per sida sjönk till ungefär 40 sekunder. Det fanns andra milstolpar på vägen: Shelford Bidwell byggde 1880 en "skannande fototelegraf" som kunde skanna vilket tvådimensionellt dokument som helst, och Elisha Grays telautograf från 1888 gjorde det möjligt att skicka signaturer på avstånd. De där beiga lådorna som varit oumbärliga på kontoren var i själva verket ättlingar till en idé som började på en urmakares bord i mitten av 1800-talet.
Den här historien påminner oss om att tekniken inte alltid går framåt i en rak linje: ibland visar sig en uppfinning vi tror är "gammal" vara mycket äldre än en annan som vi tror är "grundläggande".
Vilken teknik som vi använder i dag tror du i själva verket bygger på en mycket äldre idé än vi tror?