I dag drivs Google av enorma datacenter spridda över hela världen. Men i begynnelsen fanns, hos två doktorander på Stanford University, en färgglad låda gjord av vår barndoms leksak. Inuti snurrade data för sökmotorn som var Googles förfader.
Stanford, 1996: BackRub-tiden
Larry Page och Sergey Brin var forskarstuderande inom teknik på Stanford. Enligt Stanford Engineering träffades de två 1995; Brin visade den dagen campus för antagna studenter. Pages handledare var Terry Winograd.
Duons första projekt hette BackRub. Idén var att följa länkarna till webbsidor baklänges: ju fler sidor, och av ju högre kvalitet, som länkade till en sida, desto mer värdefull var den. Den idén utvecklades senare till algoritmen PageRank. Enligt Stanford Engineering togs Google första gången i bruk via Stanfords webbplats i augusti 1996. I januari 1998 hade projektet fått namnet Google.
Det här angreppssättet hade ett pris: för att kunna följa länkar baklänges måste man först ladda ned och spara en mycket stor del av webben. Sökmotorns kvalitet var alltså direkt beroende av hur mycket diskutrymme man hade.
Ett hölje av leksakskuber
För att lagra alla de här webbsidorna krävdes mycket diskutrymme, medan studentbudgeten var begränsad. Enligt Stanford Engineering placerade Page och Brin 1996 tio hårddiskar på 4 gigabyte i ett hölje som de byggt av leksakskuber, genomskinlig plast och silvertejp. Den sammanlagda kapaciteten var 40 gigabyte.
Höljets utsida bestod av färgglada LEGO-kuber. Den lådan spreds över världen som Googles "första server". Mer korrekt var det ett lagringshölje som rymde diskarna i det tidiga systemet.
Var finns det i dag?
Höljet i sig var inget tekniskt underverk. Diskarna var vanliga, och materialet såg ut att komma ur en leksakslåda. Men det är precis därför det är intressant: Page och Brin ägnade sig inte åt att perfektionera hårdvaran utan åt att lagra så mycket data som möjligt med de begränsade delar de hade. Det verkliga värdet låg i rankningsidén som arbetade inuti lådan.
Det här leksakshöljet hamnade inte på soptippen. Enligt Stanford Engineering visas det i dag på Jen-Hsun Huang Engineering Center på Stanford. Stanford Technology Ventures Programs sida om entreprenörskapsföremål anger att dess plats är byggnadens källarvåning.
I en del texter sägs också att höljets färger inspirerade Google-loggan. Men det är ingen fastslagen uppgift i källorna, utan snarare en omtyckt tolkning. Så låt oss notera den som en sådan.
| 1996 | I dag |
|---|---|
| 10 diskar på 4 GB | Datacenter spridda över världen |
| Sammanlagt 40 GB | Hundratals GB i en enda telefon |
| Leksakskuber, plast och silvertejp | Specialdesignade serverställ |
| Ett projekt som började i en studentbostad | Världens mest använda sökmotor |
Liten budget, stor idé
Den här sortens historier är också öppna för överdrifter med tiden. Meningen "Google föddes på en server av LEGO" låter väldigt fin men stämmer inte helt: LEGO-lådan rymde bara systemets diskar, och beräkningsarbetet låg på andra maskiner. Den verkliga historien är redan intressant nog.
Google bildades som bolag den 7 september 1998 med en check på 100 000 dollar. Men fram till dess sattes hårdvaran, med Stanford Engineerings ord, ihop i Pages studentrum och projektet fick stöd av Stanford Digital Library Project.
I dag är 40 GB mindre än lagringsutrymmet i många smartphones. 1996 var det ett rejält utrymme för ett studentprojekt och gick att få bara genom att radera upp flera diskar sida vid sida.
LEGO-höljet är ett fint exempel på att briljanta idéer inom tekniken inte alltid börjar med briljant hårdvara. De behövde diskutrymme, hade inga pengar och använde det de hade.
Tänk också på det här: de två studenterna som byggde det höljet skulle inom några år grunda ett av världens mest kända företag. Men deras utgångspunkt var inte en presentation för investerare utan behovet av en låda som diskarna fick plats i.
Har du någon gång löst ett projekt med det mest oväntade material du hade?