Varje gång du trycker på knappen "Spara" i ett program rör du i själva verket vid en liten historielektion. Den fyrkantiga ikonen föreställer ett föremål som de flesta unga i dag aldrig hållit i handen: disketten. Men historien om den första disketten är märkligare än man tror: den uppfanns inte för att användare skulle spara filer, utan för att en jättedator skulle ladda sin egen interna programvara.
IBM:s lilla problem
I slutet av 1960-talet behövde IBM:s stora stordatorer en lågnivåprogramvara som kallas "mikrokod" för att fungera. Den här koden måste kunna laddas in i maskinen på ett pålitligt och billigt sätt varje gång. Enligt Computer History Museum gav produktchefen Alan Shugart 1967 på IBM:s anläggning i San Jose David L. Noble i uppdrag att utveckla ett billigt system för det.
Noble prövade först en ny sorts magnetband men fick inget resultat. Lösningen blev magnetiska data på en böjlig plastskiva. För att skydda skivan mot damm och fingeravtryck konstruerades ett fodral som var klätt med rengöringstyg på insidan. Namnet "floppy", alltså "slapp, hängig", kommer av den mjuka skivan.
1971: 8 tum, skrivskyddad, 80 KB
IBM släppte det första disksystemet 1971. Enheten IBM 23FD, med kodnamnet "Minnow", använde en 8-tums skrivskyddad "minnesskiva". Den här skivan rymde 80 KB data. Computer History Museum beskriver det som ungefär 3 000 hålkort.
Den första disketten kunde alltså bära bara en mycket liten del av ett enda foto som du tar med telefonen i dag. Dessutom kunde man inte skriva på den, bara läsa. Dess uppgift var att ladda kontrollkoden till lagringskontrollenheten i datorerna i System/370-serien. Det tillhörande amerikanska patentet (3 678 481) beviljades den 18 juli 1972.
Skivan blev mindre, kapaciteten större
Disketten slutade snart vara en hjälpkomponent till stordatorerna och hamnade på allas skrivbord. Först 8 tum, sedan 5,25 tum och därefter den mest välkända storleken, 3,5 tum. Sony presenterade sin 3,5-tums kassett 1981, och branschen enades i januari 1983 om en standard baserad på Sonys design.
Den högdensitets-diskett på "1,44 MB" som vi alla minns kom i mitten av 1980-talet (källorna anger olika datum mellan 1986 och 1987). Det märkliga är att till och med etiketten "1,44 MB" inte är riktigt rätt: den formaterade kapaciteten är 1 474 560 byte, alltså 1 440 KiB. Siffran är en benämningsvana som kommer av att man blandar 1 000 och 1 024.
| 1971 | I dag |
|---|---|
| 8-tums flexibel skiva | microSD-kort stort som en nagel |
| 80 KB, skrivskyddad | Terabyte skrivbart utrymme |
| Uppgift: ladda mikrokod i stordatorn | Uppgift: foton, video, allt |
| Motsvarar ungefär 3 000 hålkort | Lever kvar som spara-ikonen |
Diskettens långa avsked
Disketten lämnade scenen långsamt. Enligt Wikipedia slutade Sony tillverka nya disketter 2011. Men på vissa ställen levde disketten kvar mycket längre som en del av officiella ärenden. Orsaken var oftast inte tekniken utan regler som skrivits för många år sedan och som ingen uppdaterat.
Det mest slående exemplet är Japan. Landets digitala myndighet har tagit bort 1 034 regler som krävde disketter vid statliga ärenden. Digitaliseringsministern Taro Kono meddelade den 28 juni 2024 att kampanjen var klar med orden "Vi har vunnit kriget mot disketterna". Det var då 53 år sedan den första disketten.
I dag har disketten nästan försvunnit fysiskt, men dess ikon finns kvar i hörnet av varje program. Att en hjälpkomponent på 80 KB ett halvt sekel senare blev den universella bilden av begreppet "spara" är en av teknikhistoriens sötaste tillfälligheter.
Tror du att "Spara"-ikonen för nästa generation någon gång borde bli något annat än en diskett, eller ska den förbli som den är?